Med skog bevuxen
Undersökning av Långlöt 30:1. Texter, teckningar och målningar
Ismantorps borg på Öland är en av Sveriges mest välbevarade fornborgar. Fornlämningen ligger i den så kallade Mittlandskogen och har under flera århundraden varit övervuxen, svåråtkomlig och svåravbildad. Den omgärdande skogen har på samma gång hållit borgen och dess minne intakt, samtidigt som växtligheten, då den fortfarande täckte området, medverkat till att förvränga den offentliga bilden av hur fornlämningen ser ut.
Projektet har sin utgångspunkt i det arkivmaterial - text, fotografier, planritningar, teckningar - som dokumenterar platsen och de aktiviteter som skett där av arkeologer, antikvarier, forskare, statstjänstemän, markägare, lokalbor, turister (och vandaler). Mycket av denna dokumentation finns arkiverad hos Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet förvaltade fastigheten under en period men 2015 gick ansvaret för fastigheten över till Statens fastighetsverk.
I dokumentationen kan man följa de aktiviteter som skett kring fornlämningen och de tolkningar och omtolkningar som gjorts av borgen och dess funktion. Utöver den funktion som skogen har fått inta som bevarande och skymmande, så beskrivs i arkivhandlingarna också växtligheten som ett potentiellt hot mot fornlämningens bevarande. I det väcks frågor kring vem som har tillgång till och tillåtelse att förändra en plats, och hur ingrepp rättfärdigas på olika sätt. Vad innebär det när man talar om att "återställa platsen"?
Projektet har sin utgångspunkt i det arkivmaterial - text, fotografier, planritningar, teckningar - som dokumenterar platsen och de aktiviteter som skett där av arkeologer, antikvarier, forskare, statstjänstemän, markägare, lokalbor, turister (och vandaler). Mycket av denna dokumentation finns arkiverad hos Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet förvaltade fastigheten under en period men 2015 gick ansvaret för fastigheten över till Statens fastighetsverk.
I dokumentationen kan man följa de aktiviteter som skett kring fornlämningen och de tolkningar och omtolkningar som gjorts av borgen och dess funktion. Utöver den funktion som skogen har fått inta som bevarande och skymmande, så beskrivs i arkivhandlingarna också växtligheten som ett potentiellt hot mot fornlämningens bevarande. I det väcks frågor kring vem som har tillgång till och tillåtelse att förändra en plats, och hur ingrepp rättfärdigas på olika sätt. Vad innebär det när man talar om att "återställa platsen"?
