Den 17 april kommer jag att hålla ett föredrag om mitt konstprojekt om Ismantorps fornborg. Föredraget är en del i Riksantikvarieämbetets öppna programverksamhet i Östra stallet i Stockholm, då man varannan onsdag bjuder in till föreläsningar och samtal i olika ämnen. Läs mer om vad jag ska prata om här.
Jag har medverkat i K-podd, en podcast som produceras av Riksantikvarieämbetet. Idag släpps ett avsnitt där jag blir intervjuad av Annelie von Wowern, som arbetar som bildarkivarie på Riksantikvarieämbetet. Vi pratade om mitt projekt om Ismantorps borg. Temat för avsnittet är hur arkiv kan användas på olika sätt. I mitt fall, hur arkiv kan tolkas ur ett konstnärligt perspektiv. Jag har utgått från dokumentation ur Riksantikvarieämbetets arkiv när jag har arbetat fram mina egna texter, teckningar och målningar. I K-bloggen kan du läsa mer om vad avsnittet handlar om, och även lyssna på podcasten. Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Catrin Rigefalk. Redigering Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.
(Annelie som intervjuade mig är fotokonstnär och hennes verk går att ta del av via annelievonwowern.com).
Tidigare i november besökte jag Paris, under veckan för Paris Photo och Polycopies. Det blev även utställningsbesök på Centre Pompidou och på The Drawing Lab. Obligatoriskt när jag är i Paris är att besöka Magasin Sennelier för att köpa fint konstmaterial, särskilt sådant som inte går att hitta här hemma. Den här gången hittade jag bläcket Noodler’s Ink som jag utan framgång försökt hitta att beställa i Sverige. Jag har letat efter ett grått vattenfast bläck. Lexington Gray ska bli vattenfast om man använder det på papper (dock ej papper med bomullsfiber). Det blev även två skissblock av Senneliers eget märke, och en glaspenna från J. Herbin.
Några bilder av mina verk från grupputställningen Mikrohistorier på Konstfack 2023. Jag ställde ut tre av mina tidigare målningar ur projektet, men också två nya verk i färg som jag har arbetat med under sommaren. De nya målningarna är utförda i akvarell och akryl.
Idag är sista dagen för utställlningen. 17 konstnärer deltog, nedan syns en bild på hur hela utställningen blev:
I augusti kommer jag att visa några av mina verk från Undersökning av Långlöt 30:1 på grupputställningen Mikrohistorier*.
I utställningen Mikrohistorier* visas verk som arbetats fram under två olika omgångar av den ettåriga kursen Mikrohistorier: från arkiv till offentlighet som getts på Konstfack i Stockholm. Jag gick kursen 2021-2022. Utifrån ett undersökande av begrepp som arkiv, essä, historia och offentlighet har frågor väckts om konstens bidrag till en bearbetning av det förflutna och våra föreställningar om det.
*Mikrohistoria är ett historievetenskapligt angreppssätt som riktar sig mot den förbisedda detaljen, undantaget snarare än regeln, händelser i det alldagliga – allt det som kan visa sig lika betydelsefullt som den “stora” erkända historien. Här studeras vanor och rutiner snarare än överlagda handlingar, bakomliggande mentaliteter snarare än uttalade föreställningar. Intresset ligger i de små, marginaliserade berättelserna, något den delar med många konstnärliga angreppssätt.
Vernissage äger rum på Konstfack den 16 augusti kl 17-20!
Under våren har jag arbetat med ett nytt projekt som innehåller foto, teckningar, rörlig bild och ljud. Sammanställer äldre material och kompletterar med nytt. I juni har jag arbetat med ljud, och besökt några platser för att spela in ljud på plats. På bilden syns Emån, där jag var för någon vecka sedan.
Såhär såg blev hängningen av mina verk på Himmelsberga på Öland, på årets vårsalong:
Jag deltog med två verk ur mitt projekt om Ismantorps fornborg. Det övre verket är laveringar i grafit på akvarellpapper och det undre lavering och teckning med kol på akvarellpapper.
Det var en fin vårsalong i år. Snyggt hängt med bra balans och rum åt verken. Roligt att det var en sån blandning av verk: färg och svartvitt, abstrakt, föreställande, stort och litet. Ganska mycket måleri.
Igår var jag på Öland och lämnade jag in mina två antagna verk till Himmelsbergas vårsalong.
Jag har blivit antagen med två av mina verk till vårsalongen på Himmelsberga (Ölands museum)! Utställningen öppnar fredagen den 12 maj, och hänger fram till 11 juni. Det ska bli roligt att få vara med, och att få se vilka andra verk som årets jury valt ut. De två av mina verk som blev antagna ingår i en serie med verk som handlar om en plats på Öland (som ligger inte långt från Himmelsberga). Därför känns det lite extra roligt att komma med i år.
Hösten 2021 till våren 2022 läste jag en kurs på Konstfack, som hette Mikrohistorier – från arkiv till offentlighet. Med utgångspunkt mikrohistoriska perspektiv arbetade vi under kursens med egna projekt som där vi skulle utgå från arkivmaterial. Jag inledde då ett projekt som tog avstamp i undersökningar och beskrivningar av fornlämningen Ismantorps fornborg, eftersom jag sommaren 2022 var inbjuden att delta med ett bidrag till en grupputställning med ett tema med Ölandskoppling. Jag arbetar fortfarande med att vidareutveckla projektet och att arbeta vidare med verken, även om kursen är slut. Vissa av verken som jag arbetat med inom projektet har jag ställt ut, bland annat på utställning i Oskarshamns konsthall hösten 2022. (de verken går att se här i min portfolio).
Men den delen som ingick i kursen – att skapa en exposition på plattformen Research Catalogue, finns nu att se öppet publicerat via Konstfacks institutionssida på Research Catalogue.
I min exposition använde jag mig av digitaliserat arkivmaterial, fotografier, ritningar, dokument, tillsammans med korta texter i essäform på olika teman kopplat till borgens historia. Arkivmaterialet jag tog del av var bland annat rapporter, utredningar, tillstånd, beslut och dokumentation framtagen av antikvarier, arkeologer, forskare och statstjänstemän.
I den inledande delen av projektet undersökte jag frågan om vem eller vilka som tolkningsföreträde kring vad en plats “är” eller är tänkt att vara – vad är platsens primära funktion? (Är Ismantorps borg en militär anläggning från järnåldern? Är det ett kulturlandskap för betande boskap? Är det en turistattraktion? Eller är platsen del av ett unikt naturlandskap? Självklart kan platsen vara flera av dessa saker.) Kring fornlämningen har omfattande arbeten genomförts för att “återställa” platsen, vilket innebär att det finns en officiell tolkning om vad denna plats “ska” vara. Vissa ingrepp och förändringar är sanktionerade, andra aktiviteter tolkas som hot mot platsen eller vandalism.
Genom mitt projekt ville jag också låta naturen och växtligheten träda fram som en egen aktör, som också får en röst.
Läs mer om projektet på expositionens presentationssida.
